MICKE NORINDER

Vi fick en intervju med Micke Norinder, nybliven svensk mästare i Omaha, i en hotellobby i Tallinn med vårsolen skinande in genom fönstren:

Grattis till SM-segern! Känns det omtumlande?
-Ja, verkligen. Du hade inte förväntat dig den?
-Nej, men jag siktade förstås dit; jag spelar alltid för att vinna, eftersom jag är en utpräglad tävlingsmänniska. Dessutom var jag chipleader och hade så enormt mycket marker med mig från dag 1, men å andra sidan är det svårare att vårda en stor stapel i Omaha än i Texas, det kan svänga så enormt. Fast när dag 2 började med 13 spelare kvar av 63 hade jag mera än tvåan och trean tillsammans just då!

Så du kände att segern var inom räckhåll då?
-Det kändes som en rimlig målsättning just då. Dessutom inledde jag med att slå ut tre av dom fem som skulle bort innan finalbordet kunde börja; bland annat bustade jag Birgitta Johansson på bubblan.

Du kom dessutom trea på finalbordet i mörkpoker-SM dagen innan.
-Det var en jättebonus - jag kan ju egentligen inte spelet, utan fick flera gånger vid finalbordet fråga om reglerna. [Skrattar] Fast ärligt talat tycker jag att mörkpoker är ett skittråkigt spel i jämförelse; dom största potterna där vinner man på rena bluffar! Ken Lennaárd som satt med vid bordet sa att jag hade tagit mörkpoker till en helt ny nivå, dit ingen tagit den tidigare.

Så det var en komplimang?
-Det var det nog… och det är kul att ha suttit vid samma bord som ett antal legender inom svensk poker, och som för mig är förhistoria. Där var jag ju för en gångs skull en av ungtupparna![Skrattar igen]

Var det nära ögat någon gång vid finalbordet i mörkpoker?
-Värst var när Niclas Lundkvist och jag var ungefär jämnstackade, och jag bara hade ett par i tior efter ett bustat flushdrag och ställde in som en bluff. Till sist synade han ned mig med bara par i damer, och strax efter det åkte jag ut.

Du är egentligen otränad i mörkpoker?
-Ja, fast samma kväll som jag flög in till Tallinn hade vi en privat mörkpokergryta där Ken och Birgitta också var med, och den vann jag faktiskt! Så nu har jag tre gånger varit in the money här i Tallinn. [Skrattar]

Vad fick dig egentligen att ställa upp även i SM i mörkpoker?
-Jag gillar att ställa upp i allt som går att tävla i - i mitten av åttiotalet kom jag faktiskt fyra i krocket-SM en gång!

Några fakta - en kort bakgrund om dig?
-Micke Norinder, 44 år, spelat poker seriöst i fyra år… min egentliga specialitet är nog Texas hold’em.

Har du läst mycket pokerteori?
-Jag ska erkänna att jag faktiskt egentligen aldrig har läst en enda pokerbok, med undantag för din Pokerhandboken som jag har ögnat igenom. Men hemma har jag nog de flesta pokerböcker som kommit ut, och som jag köpt för bonuspoäng.

Du har tydligen hittat din vinnande stil ändå?
-Gamla pokerrävar brukar säga att jag spelar okonventionellt, men uppblandat med känsla har jag faktiskt gjort det till ett vinnande koncept. Jag brukar säga att jag kör min egen homemade style, loose-tight aggressive… [Skrattar igen] Dessutom har jag förmågan att snacka mig till en call eller en fold, vilket jag vill. I mörkpokerfinalen var jag all-in och fick Ken att lägga ett par i ess - och då visade jag upp mitt par i tvåor, och ställde mig sedan upp och skrek JAG HAR BLUFFAT EN LEGEND! Det fick honom att tilta, och sedan slog jag ut Ken även i Omaha. När jag snackade med Christer Johansson erkände han att det står typ 167-0 till mig i inbördes möten, och inte blev han gladare av att jag slog ut hans fru Birgitta… men vi har en bra relation, han och jag, och Christer har min fulla respekt.

Och i dag ska du spela dag 1B i SM i hold’em.
-Japp, och jag siktar på en trippel i finalbord.

Då skulle du skriva pokerhistoria.
Det skulle jag… men jag känner mig fortfarande lite sliten efter tretton timmars spel när jag först fick avverka finalbordet i mörkpoker och blev utslagen sådär tjugo minuter innan Omaha-tävlingen började. Frampå natten var jag så trött att jag synade ett 22.000-bet på rivern utan att ens kunna se hur färgerna satt, men det gick bra ändå… Vet inte hur inspirerad jag är just nu, men jag är här för att spela: sova och festa kan jag göra en annan dag.

Så du har inte sett något av Tallinn?
Jag har fortfarande inte varit utanför hotellet, men å andra sidan har jag gått vidare i allt hittills. Jag går inte utanför dörren förrän jag åker antingen ut eller hem. I dag tänker jag ta det lugnt, och inte köra samma sjuka bluffar som de andra dagarna.

Lycka till då med att försöka skriva pokerhistoria!
Tack! Och jag säger som jag brukar, att så länge jag inte har otur är jag oslagbar!

Intervjun gjordes av pokerprofessorn DAN GLIMNE