MICKE NORINDER

Spela Poker - med familjen som insats

• Tidskrift: Pokermagazine
• Datum: 2007-04-20
• Författare: Mikael Norinder

Med god marginal har vi pokerälskare nu tagit stora kliv över siffran 200 000 utövare, och vi blir bara fler och fler för varje dag som går.

De som bustar, de är många men kan ändå i antal inte mäta sig med alla förväntansfulla som skaffar sig ett nytt konto hos någon site. Den stora massan klarar av att hålla pokern på en harmlös nivå, umgänget runt pokerbordet har ersatt de tidigare svettluktande omklädningsrummen.

Men som pokerspelare måste man vara stark. Erbjudanden haglar mot oss från tidningsannonser, TV-reklam, radio jinglar, SMS och olika utskick. Hur skall man stå emot när det erbjuds dubbla insättningsbonusar, VIP Race, Cash Back mm i oändlighet. Det vi får se och matas med på TV är de framgångrika - de oslagbara.

De är inte många men de finns och påminner oss om att vi alla har chansen till de riktigt stora pengarna. Det är trots allt bara 4-5 år sedan som Patrik Antonius satt och spelade 1/2 NL på nätet - idag ser vi honom på TV i något High Stake-program eller hittar honom i Bobby’s Room på Bellagio.

Många yngre börjar spela poker med inställningen att aldrig behöva skaffa sig ett hederligt arbete, dom har läst olika reportage om just den där stjärnan som spelar för flera årslöner per hand - och han bara vinner!!! Alla vill bli son honom. Man vill ju inte bli en av de så kallade proffsen som inte har en spänn på fickan och har hamnat i en ond cirkel där lån och skuldbrev är mer en regel än ett undantag.

Ni ska veta att dessa grabbarna är många fler än vad vissa tror och det är inga okända namn heller. Men å andra sidan har man inga pengar så kan man ju satsa sin bil… Och ta en chans - för att sedan börja åka komunalt.

De stora vinnarna förutom operatörerna är de så kallade “bonushororna” - detta sjuka släkte som orkar jaga 10 dollar här, 20 dollar där osv. Man kan ibland läsa om fenomenen i olika bloggar och det ända jag känner är: Hur fan orkar de? Om de blir så otroligt glada för att tjäna 100 dollar på ett antal nätter framför datorn så måste det fan vara bättre att dela ut morgontidningar. Bättre betalt och en bättre motion är nog antagligen vad Dagens Nyheter kan erbjuda.

För oss som regelbundet besöker Casinot eller som spelar mycket online vet precis vilka som endast spelar löningsveckan. Efter ett par dagars spel så är de borta för att sedan återkomma när nästa löning åter sitter på kontot. När skall en sådan spelare lära sig?

Kan en sådan spelare lära sig? Jag är skeptisk. För några år sedan tyckte jag verkligen synd om dem och ville nästan inte vinna deras pengar (bara nästan). Nu för tiden så ger det mig en extra kick. Man skymtar paniken i deras ögon efter det att dom gått all-in. När man sedan till sist steksynar med en halvdålig hand spärras globerna upp. Kanske ingen bra syn men vad fan gör man inte för chansen att komma över hela potten som skulle gått till gubbens hyra.

Man skall inte spela för pengar man inte har råd att förlora är en gammal devis. Synd bara att så många ännu inte förstått innebörden av dessa ord.

För oss som hade kommit en bit längre i livet, vi som satt där och myste med fru och barn när pokern slog ner som en blixt från klar himmel - när skall vi vakna upp????

Går man i ständiga pokertankar och tycker det är okej att förlora några tusen här och några tusen där så är väl inte det hela världen så länge inte ett par tusen blir till tiotusen som efter ett tag blir till trettiotusen. Då gäller det att vakna upp och det ganska omgående.

Man måste vakna upp i någurlunda tid och detta är inte något man kan försova sig till. Känner du någon som håller på att försova sig så VÄCK DEN JÄVELN NU!!!!

Vad många i denna grupp inte förstod var att pokern kan slå till på flera sätt. Förutom ekonomisk katastrof så riskerar man en av livets viktigasten grundstenar - familjen.

Att helt fångas upp av två små kort på en bildskärm och inte kunna gå ifrån just “den här” potten, att inte höra något från sitt frågande barn, att sitta uppe tills det börjar ljusna ute gör att man är helt chanslös till priset som morgonens trevligaste och tålmodigaste pappa/ man. När man till slut svarar på ett tilltal är det för att berätta: “Faan nu gjorde du att jag torskade en jättepott”. Det är då man måste stanna upp och tänka.

Många har inte kunnat stanna upp och tänka, vissa behöver hjälp att tänka till. För oss pokerälskare är det viktigt att ibland kunna stanna upp, titta bakåt, titta framåt, titta runt omkring. Vad händer? Vad har hänt? Har jag kontroll? Kan jag själv avgöra om jag har kontroll? Vem vet? Inte jag - jag har fullt upp med mig själv.

Det är tack vare mitt livs kärlek, Jessica - en fantastisk sambo som tar hand om mig, vårt gemensamma barn, två bonus-tonåringar, två hundvalpar, tre företag samt hus och hem som jag får, som Jessica brukar säga - leva ut min dröm. Jag har haft turen att få åka runt i världen och spela poker som är mitt livs elixir - jag har haft turen att få träffa så många fantastiska människor där flera idag är några av mina närmsta vänner.

Jag har fått se så många otroliga platser dit jag vill åka igen med min familj. Jag har torskat så många sjuka potter och vunnit så konstiga händer.

Vad som skulle fungera om hon inte ställde upp och gav mig all support vet jag inte men jag vet absolut vad som inte skulle fungera - Min poker, min vardag, mitt liv.

För vad är poker om man inte har ett “riktigt” liv? Vad är poker om man sitter instängd vid en dator kvällar och nätter för att sedan sova alla dagens ljusa timmar? Inte mycket enligt min mening.

Jag är helt övertygad om att ett vinnande koncept i det långa loppet är att ha något mer i sitt liv än en dataskärm, man måste skapa sig vissa rutiner som gör att pokern INTE är viktigast 24 timmar om dygnet. Man måste komma ifrån och få distans. Hur skall man annars kunna uppskatta allt det härliga som pokern ger?

Jag vet av personlig erfarenhet att det finns värre saker i världen än att förlora en all-in innan floppen med AA . Jag vet att det finns jobbigare händelser i livet än att bli utdragen i en jättepott. Det finns oändligt många skäl till att ibland stänga ner datorn och bara vara - med sig själv, sin familj eller sina vänner. Att bara vara.

Det är inte lätt men det är värt det. Jag lovar. För vem vill egentligen spela poker med familjen som insats?

Pokern är min älskarinna - och Jessica tycker det är OK.